Thåström

En jag känner är nära vän med Thåström. Det är sånt som gör texter och låtar så mycket mer. På lagom avstånd. När man anar klanger och nyanser... av livet självt.

När det skitat av sig.
... och när de tillåts skita av sig.

Jag har det så med några. Jag lyssnar och jag anar dem.
I kretsarna.

Därför älskar jag det Thåström gjorde med Sällskapet.
Det är en mystisk värld där man kan hämta hinkar av inspiration.

Därför är jag också glad att han inte stängde dörren utan upprättade någon form av förbindelse dit inför den senaste plattan. Jag var lyrisk 2007. Jag är lyrisk nu.

Thåströms konstnärliga uttryck är ett exklusivt vin som åldras med fördel.
Fårorna blir djupare, hunden lite tröttare och huset... lite knarrigare.

Det är vackert hur han inspirerar att bära det trasiga som medaljer.
Så ska det va.

Tips till dig som överväger att bli en Alex!

Ska du driva med någons karaktär - se till att den personen har makt... och missbrukat den. Var noga med att kolla över dina egna drivkrafter. Varför du gör det du gör. Ska du angripa någons karaktär ska det helst vara i syfte att förbättra tingens ordning.

Två handgripliga tips.
Två enkla principer.

Att Alex angrep artister och mediapersonligheter som inte gjort något annat fel än att kittla Alex mobbarnerver... var inte så värst bra för Alex. Så här i backspegeln. Folk gillar inte planlös omotiverad mobbing.

Inte på det stora hela alltså.

De som blivit mobbade blir mobbare. Det är ett o-terapiat sätt att fungera. Oläkt. Har du blivit mobbad, slagen eller på annat sätt skadad... ska du gå i terapi. Det mår du bäst av i långa loppet.

Ta dina sår och älska dem. Gråt. För det är synd om oss. På riktigt alltså.
Jag har inte träffat någon som det inte är synd om. På ett eller annat sätt.

Så gå i terapi om du inte vill upprepa dina orätter... som ett trasigt eko.
Om du inte vill sprida skadorna vidare... och bli allt det du avskydde hos de som skadade dig.

Om du upptäcker att du utsätter andra
för det du blev utsatt för... då är det farligt.

För när andra tycker illa om dig... gör det ont.

Men när du börjar tycka illa om dig själv... då har du plötsligt jävligt ont om tid.
Då håller du nämligen på att förlora din absolut viktigaste bundsförvant.

Personen som känner dig bäst... och som på något sätt tagit dig hit.
Genom all skit.

En sådan person har ingen råd att förlora.
Tro mig.

Ingen. Någonsin.

Igår på Långholmen #2

Jag hade inte rätt kläder och vårt paraply var för litet... men vad gjorde det?

Igår på Långholmen

... började jag gråta när Anna spelade "Shoreline". Ändå höll jag tillbaka...
Jag hade lätt kunnat storgråta... men istället det blev det ett återhållsamt: tårar som rann längst kinderna.

"Är det musiken?" undrade Sandra.
"Nä... det är texten" berättade jag.

Höger eller vänster är inte frågan, eller svaret... längre.

Jag fantiserar om ett parti som inte finns, men som borde finnas... och som snart kommer att finnas.

Det är ett parti som bygger på insikten att höger-vänster-skiten är över... och att vi landat ungefär någon stans i mellanmjölken... och att vi förr eller senare ska sluta deppa över det... och inse att det är någon slags fin kompromiss... som är typiskt svensk.

Sedan. När vi deppat klart... och sagt "AHMEN DET ÄR FAN TYPISKT! Inte för fet eller för tunn. Lagom är bäst... vi är töntiga i det här landet... men vi är FÖRNUFTIGA"... ska vi använda denna nya insikt som vår grund att stå på.

Förstå att vi rent historiskt nu nått en punkt där funktionen för politiken handlar om att trimma det vi har. Göra det bättre. Förenkla. Förbättra.

Inte svänga åt höger eller vänster... utan skapa en plattform där människor har skydd och förutsättningar att växa och må bra.

Kalla det... ett utvecklingsparti... som tar nuvarande system och förbättrar det där det står.

Inför direktdemokrati via nätet.
Så att makten äntligen blir folkets.

På riktigt.

Så att vi kan förhandla och debattera... på riktigt.
Om något viktigt. Hur vi förvaltar vår makt.

(Nu är ju parlamentet ett skämt... då allt är ko-handlat och uppgjort i förväg. Vi har två versioner. Ett OFFECIELLT system... och sedan... ett system så som det EGENTLIGEN fungerar. Det är lite mer hemligt... och det tar tid att lära sig.)

Utvecklingspartiet skulle dessutom införa ett allmänt skydd för medborgare så att folk inte hamnar på gatan när FK, AF och soc fuckar upp det.

De nuvarande partierna har varit så uppsnurrade i helt fel saker att de glömt varför de finns. Vem de tjänar... eller ska tjäna.

Förenkla och strömlinjeforma systemet... för att medborgaren ska få ut så mycket som möjligt.
Rensa allt ogräs i alla överbelamrade byråkratiska rabatter.

GÅR DET!?
Ja. APPLE gör det hela tiden.

När problem uppstår hittar ANDRA mjukvarutillverkare på tillägg, undantag och påbyggnader.
Mer krimskrams och krumelurer som i sin tur orsakar mer problem... som man då löser med att skapa nytt krimskrams... och nya krumelurer.

Till slut har man fixat en vanskapt klipp-och-klistra som är SÅ rufsig och krånglig... att ingen riktigt begriper sig på den.

Så ser vårt samhällsbygge ut idag.
System möter system som möter system... och de "pratar inte samma språk".

Allt är en GIGANTISK tokbuske.

"VA!? GÅR DET ATT GÖRA DET ENKELT OCH BEGRIPLIGT!?! Måste inte statliga funktioner vara invecklade och obegripliga? Det trodde jag... jag har ju växt upp med det... så jag trodde man fick stå ut med att det var så."

Apple plockar bort och strömlinjeformar.
Förenklar. Ner till alltings minsta.

Det som möter dig som användare är enkelt och smidigt.
Det som finns där bakom är komplext... men... effektivt.

FUNGERAR DERAS DATORER?
Svar: De inte bara fungerar - de är bäst.

Det går alltså att göra som Apple.
Om man förstår.

Utvecklingspartiet skulle förstå.

Dessutom skulle det förstå att dess existensberättigande har med det stora flertalets vardag och liv att göra. Förenkla. Underlätta.

På så vis skulle man kunna börja utveckla ett system för medborgaren.
Inte ett system för systemets skull.

Utvecklingspartiets mantra skulle vara:
"Systemet ska möjliggöra medborgaren... aldrig tvärtom."

Utvecklingspartiet skulle också säga:
"Behöver man en manual för att begripa... är det marsch tillbaka till ritbordet. Det kan bara vara fel på våra konstruktioner - aldrig på medborgaren. Förstår man inte våra grejer rent intuitivt är de helt enkelt inte tillräckligt bra."

Alexander Schulman horar vidare

Idag i DN skriver Alex att bloggare är fjortisar som skriver om "dagens outfit"... och att bloggar därmed är betydelselösa.

Kanske är det ett slags önsketänkande från KUNGEN AV NÄTMOBBING? Tänk om alla hans meningslösa hatkampanjer "var betydelselösa"! Det skulle ju följaktligen betyda... att skadorna han åsamkat är... "betydelselösa"?

Hans uppdragsgivare - gammelgubben - skrockar i varje fall och gnuggar händerna. "VAD BRA ALEX! Nu kan vi fortsätta verksamheten som om det var 1945! Ho ho hooo. Perfekt! För du är väl kungen av bloggar och så va? Det stod ju det på en löpsedel så sent som för fem år sedan! Det här med att KUNGEN AV BLOGGARNA själv säger att de är skit... borde sätta kork i truten på alla spolingar som pratar om internet som något mer än en modefluga!"

Problemet med gammelgubben (som gav Alex uppdraget att klia honom på ryggen mot pengar...) är att han har så mycket näs- och öronhår... att det har börjat växa in i huvudet på honom. "Det gör väl inget" säger du.

Jo, för det pressar nu den lilla del av hjärnan som ännu inte förkalkats... mot insidan av kraniet.

Detta resulterar i fullkomlig omdömeslöshet. Jag menar... det krävs en RIKTIGT allvarlig åkomma för att släppa Alex gaddar nära de "delikata delarna".

Så Alex. Jag förstår om tiden är inne för dig att börja vara inställsam. Det reklamfinansierade hat-projektet gick ju inge vidare. Marknaden för hat och nätmobbing visade sig lönsam men kortlivad! Tack och lov!

Jag förstår om alternativet att be alla om ursäkt som du skadat genom åren känns tuff. Listan hann ju bli ganska lång... men det är ju trots allt på deras bekostnad du existerat.

Ett litet: "Tack för att jag fick pissa på er, det betalade min hyra ett par år" skulle betyda så mycket!

... men att tillfredsställa gammelgubbens önskningar mot pengar... var det verkligen din sista utväg? Fanns det inga andra alternativ?

Leken och fantasin

Mano räddade min dag och styrde in samtalet på ett av mina favoritämnen - lek. Lekens funktion. För vår art... men också för andra arter. Mestadels däggdjur - tänker jag.

Mano tar upp lekens funktion i en "normal uppväxt".
Som en viktig del i att förstå och utvecklas. En slags förberedande och framåtblickande funktion.

MEN... leken fyller också en funktion när det kommer till att i efterhand bearbeta övermäktiga upplevelser eller känslor. "Att återbesöka" platser under "trygga former"... för att till slut kunna bemästra känslorna de väcker.

Leken, fantasin och rollspelet har alltså en läkande funktion... och är enormt kraftfullt. Vårt nervsystem och vår hjärna är perceptivt för trams!

Andra saker har sedan vuxit ur behovet av att skratta, skämta och leka.

För jag tror skrattet, fantasin och leken fyller en viktig funktion genom hela livet. Alltså att lek, trams och skoj bara skulle ha en perifer "blindtarmsfunktion" för vuxna människor... det tror jag inte på.

Jag tror den "maskinen" (lek, fantasi, trams, skoj, humor,skratt) finns hos oss just för att den fyller en livsavgörande funktion.

Om vi släpper lös den runt våra verkliga problem.
Om vi vågar förlita oss på vad den gör för oss!

Det är ju inte bara vår art som pysslar med lek.
Uppenbarligen har evolutionen inte "avlat bort" leken och tramset.

Kanske har det rent av "avlats fram"?
Som något avgörande för oss och de andra lekande arternas överlevnad.

Det är inte svårt att tro när man ser dess funktion.
Att den frigör och frikopplar oss.

REBOOTAR oss.
Gör oss flytande.

Då förstår man hur enormt kraftfull leken är.
Att den kan få oss att anta helt nya perspektiv... på en mikrosekund.

Snacka om att vi utrustats med dynamisk och öppen källkod!
Snacka om att leken är en URSTARK överlevnadsfunktion!

Så allt börjar med lek... kära vänner.

Du är inte försäkrad

Martin berättade att han varit med som moraliskt stöd när en vän skulle till Försäkringskassan och tampas... stånga sig blodig. Tappa modet. Förlora allt hopp om en fungerande försäkring.

Observationen Martin gjorde är att handläggaren ska motivera klienten att drivas av överlevnad.

Så är det ju. Ditt bekymmer ska lämpas tillbaka i ditt knä.

Fair enough... men varför ta omvägen via en byråkrat?

Det fick mig att tänka på en dokumentär där en svensk gubbe var i Afrika för att gräva guld. Han hade frågat afrikanska gruvarbetare om de hade någon försäkring.

De hade tittat på honom som om han var dum i huvudet.

Så säger farbrorn något som är nyckel.

"Det var väldigt svenskt av mig att tänka och fråga så. För här i Sverige är vi ju försäkrade, men sedan är det i praktiken omöjligt att få del av försäkringen när den väl behöver lösa ut. Så i princip är vi ju lika oförsäkrade... bara att afrikanerna inte lever i någon illusion om det"

Det tycker jag summerar Sverige i ett nötskal.

Illusionen att du är försäkrad spricker bara när den verklighetstestas.

Du märker bara att nätet som skulle fångat upp dig om du ramlar... inte finns där... när du väl ramlat.

Då är det lite sent att upptäcka det.

Då är det bättre att kliva upp på linan i vetskapen om att det är helt upp till dig. Ramlar du är du fucked.

Det kan få dina prioriteringar i ordning från början.

En engelsk vän sa till mig att just det här var NUMMER ETT det mest obehagliga med svenskar. Vi går omkring nästan hjärntvättade att systemet fungerar och kommer ta hand om oss. Varför lögnen kan leva... är för att den aldrig verklighetstestas.

De stackare som glada i hågen faller mot verklighetskontakt... för dem är det redan för sent.

För den hjärntvättade är det "ÄNNU ETT UNDANTAG!!! Jomen det funkar ju inte för den och den och den och den... men för mig kommer det funka!"

Joe sommarpratar

Jag lyssnade på Joe´s sommarprata. Det var bra. Jag gillar Joe Labero på ett ganska komplicerat vis. Ungefär på samma sätt som Martina gillar PLUS-Sverker.

Alltså det är inte cynism och "ha ha ha". Inte så platt.

Det är en glädje som sipprar fram ur mötet med det lite avvikande... men det är en glädje som inte är enfärgad.

Jag gillar Joe.

Han är riktigt skön. (Dessutom förtjänar han all respekt för sina enorma framgångar och sitt världsledande hantverk.)

Personlighetsdrag jag hatar

Det finns vissa personlighetsdrag som jag avskyr mer än andra.

Missunnsamhet och brist på empati är nog det absolut främsta.

Oftast är "personlighetsdrag" bara en omskrivning för "en känslomässig störning" som enkelt skulle kunna fixas i terapi.

Jag vet människor som är så störda att de egentligen är mer en störning... än en personlighet.

När en människa i princip är en vandrande obehandlad åkomma...

MEN... skadad som jag är med en lösningsorienterad hjärna som per automatik serverar "hur saker skulle kunna vara".... kan det ibland bli lockande att ge sig in fantasin om hur tillvaron skulle vara ifall en störd människa skulle gå i terapi.

De finns ju överallt!
Du har säkert nån i din sociala närhet.

Störda människor.
Människor som skulle vara HELT annorlunda om de gick i terapi.

Hur många dagar, timmar, veckor och månader har jag inte spenderat åt att lösa människors problem i mina tankar?

Hade jag lagt samma tid och energi på att bygga ett hus... hade jag haft ett palats!

Jag är alltså störd. Jag är dum i huvudet. Jag lever med att lösa människors problem... till ingen nytta.

Vad ska jag göra? Flytta ut i skogen?
Börja knarka?

Börja bygga på ett palats istället?
(om du undrar över bildvalet är det en av grejerna som kommer upp när man Googlar "känslomässig störning")

Maud har en ivrig bäver.

Alltså det här med att Maud tar stolthet i att hittat på och skrivit one-line-ern "ivrig bäver" helt själv tycker jag visar lite på varför Maud måste omplaceras.

Hon ser ut som en ivrig bäver och kanske har hon också en riktigt ivrig bäver... vad vet jag? Helst vill jag inte ens tänka på hur ivrig Mauds bäver egentligen är.

MEN. I Almedals-solen tog hon ÅTERIGEN upp denna one-line:er. Så nöjd är hon... Maud... med sin ivriga bäver.

Problemet med att Maud spenderar tid med att hitta aforismer för sitt kön... är att hon samtidigt får väldigt lite tid över att göra något STRUKTURELLT för att NÅGON i det här landet ska vilja starta företag... och därmed arbeta vitt.

Det är bara idioter som gör sånt idag Maud. Idioter. Du vet. Såna som röstar på dig.

Så hur ivrig din bäver nu än är... löser den inga problem.

Har man en tungrodd maskin där man blir rättslös i samma sekund man bildar bolag... Där man måste hosta upp 100 papp för att inte exponera sig för privatekonomisk risk. Du vet, Maud... då har man strukturella problem.

Det är MYCKET förmånligare, enklare och bättre att jobba svart!
Då slipper man ju all den där skiten som du bär ansvar för!

Att du i det läget snackar om att du kommit på att du vill skapa ytterligare byråkratisk snedvridning... borde vara straffbart.

Ingen bäver i världen kan få oss att glömma det Maud. Hur ivrig den än är.

Så kavla upp ärmarna och fixa det, istället. Motivera din existens! Fixa strukturella förändringar.... sen... OM DET BLIR TID ÖVER... får du berätta om din bäver för Olof Johansson. Jag tror han är den enda kvar i livet som är intresserad av hur ivrig den är.

Kidsen vill hellre ha det bra än dåligt!

Jag läste en krönika i DN där en författare försöker slå an en ton. Kalla det "sosse-tonen". Kalla det "de oreflekterade åsikternas ton".

Kalla det... betong i hjärnan-tonen.

Unga människor vill hellre vinna Idol än att jobba i vården!

... eh... va!?! Vill dem? Står det mellan dessa två val alltså? Vad hände med porrfilmsproducent? Är det bara jag som vill bli det? Finns det inga fler att välja på än Idol eller undersköterska?

Jösses! Det hade jag ingen aning om! MEN! Låt oss säga att "kidsen inte står på kö till vårdyrket MED SAMMA ENTUSIASM som de gör till Idol"

Då... visst. Då är jag med. MEN. Vad är FEL med det!?

"Jo men det verkar som om folk inte vill offra sina liv för att den socialdemokratiska världsbilden ska hålla ihop!"

Okej. Tufft. Det här måste vara ett stort problem... för... tja... krönikörer på DN som vill leva i lögn!

"Alltså folk verkar hellre vilja ha det bra än dåligt!"

VA!? Herr Krönikör! Nu tappar jag hatten!

Är det sant?

Men varför använder du IDOL som exempel? Idol suger ju hästakuk. (Inte "kuk" eller "hästkuk"... nä... "hästAkuk". Det är lite mer skånskt klingande typ av hästkuk som tydligen ska vara den värsta sorten... enligt krönikörer på DN... som tydligen suger på såna ofta)

IDOL är roligt att titta på och skratta åt... men jag ska inte vara kaxig.

Det skulle KRÄVA FÖR MYCKET av MIG att stå ut med att vara där tillräckligt mycket... för att vinna the whole damn thing. (om vi bortser från att jag från början inte ens har begåvningen som krävs)

Det är få i det här landet som vill det tillräckligt mycket för att orka lägga in allt som krävs. Utstå förnedringen. För inga pengar.

Det fokus och den hängivelsen... den skulle jag inte kunna locka ur mina gamla kropp för ALLT SMÖR I SMÅLAND!

Räkna upp de mest fantasi-fulla sakerna du kan komma på! "Om du vinner blir du - ekonomiskt oberoende med ett arabiskt palats... snygg kropp som aldrig behöver tränas och alltid förblir snygg ändå... hälsa till 100 års ålder... ett par guldbyxor..."

DÄR... någonstans... kan jag börja tippa över i "AHMEN FAN VI KÖR!"

Vad är det som är fel med att hellre vilja ha det bra? Tummen upp till alla kids! Klarar ni av att hustla er fram på diverse frilans-knäck... så säger jag "ALL POWER TO YOU".

Livet suger och livet är hårt.


Oavsett vad du väljer att syssla med. Man tjänar ungefär samma som undersköterska som "normal" artist i Sverige. MEN... som artist måste man jobba ungefär tre gånger så mycket som en undersköterska.

Varför det inte ger förslitningsskador i EXAKT SAMMA utsträckning... beror förmodligen på att de hårt arbetande, sketet avlönade stackarna som kallar sig artister... ÅTMINSTONDE sysslar med något de vill.

Ur krönikörens tankefigur sipprar en unken doft om att arbetet som artist är lättjefullt. Hmmm. Den här krönikören har INGEN JÄVLA ANING.

Att på DN´s ledarsida sprida diverse livslögner och få betalt för det... DET är lättjefullt! Normala människor behöver oftast göra upp med sina lögner.

För i parken där tankar göts på 70-talet... och sedan sett exakt lika dana ut sedan dess... där står onaturliga och groteska tankefigurer.

"Jo men om vi ska bevara all den här fina betongen... då måste människor vilja avla löntagare som kan bemanna tjänsterna och inte göra livet svårt eller surt för det socialdemokratiska partiet!"

Ingen BEHÖVER tjäna ett system.

Däremot BEHÖVER vi överleva.
Hur folk väljer att göra det... är helt upp till dem.

Några väljer att leva på att sprida lättuggade lögner i DN... andra står på Stadt i Härnösand och tar ytterligare en önskemelodi.

Det finns mycket kärlek där ute

Den senaste tiden har jag alltså börjat läsa bloggar. Övervikt mot läsning. Jag har bloggat sedan 2005... och först nu börjar jag njuta av att läsa bloggar. Jag kom RELATIVT nyligen i kontakt med en "kompis från förr". En riktigt jävla rolig och bra människa.... som jag blir glad över att återkoppla med. Sedan berättar han att han skriver en av mina nyvunna favoritbloggar!

Bonusbra!

Via hans blogg kom jag i kontakt med ytterligare en riktigt grym liten rackare!

Kul på Allsång!

Idol-Johan sjöng på Skansen ikväll. TV:n stod på i bakgrunden så Martina rapporterade att någon i publiken sträckt upp ett plakat där det stod "Johan - jag är gravid".

Den första tanken: Är Johans fans könsmogna?

Club Känslan ska bjuda på sojakorv!

Fan vilken ära! Jag är inbjuden på sojakorv med starksenap!

Abalonerna är fina

Idag fikade jag med Abalone Dots. Jag berättade att Emeli Pontén hade bett mig hälsa till dem att hon tycker de är grymma efter att jag uppdaterade min Facebook-status att jag skulle träffa dem idag.

De berättade att de "fortfarande" blir lite generade när folk kommer fram och säger att de tycker att de är bra.

Så jag antar att jag generar dem lite när jag säger att jag tycker att de är så jäkla fina. Den här sortens människor tillverkas egentligen inte längre!

Om drygt en vecka flyger de till USA på turné.
Sedan ska de tillbaka i höst! Med ett stopp i Nashville så klart!

Hjälp!

Det är helt sjukt hur hjärnan slutar att fungera i den här värmen. Jag orkar inte de enklaste hjärn-aktiviteterna. Jag orkar inte förklara saker... för jag orkar inte hålla kvar vid en och samma tanke eller mental bild tillräckligt länge för att kunna beskriva den. Jag orkar inte lyssna på något som är komplicerat.

Alltså... jag kan säga "Mmmm" och "Ja" på rätt ställe och så... men jag förstår inte. Hjärnan är inte avstängd. Den ligger bara i ett hörn och flåsar med tungan utanför munnen.

Plötsligt förstår jag hur kungafamiljen har det... på årlig basis!

Hej konsument!

Jag väntar bara på att Sverker i PLUS ska ta upp det här... men fram tills att redaktionen lär honom stava till Twitter... gör jag en insats.
"Hur du vet att det var en robot som just började följa dig på Twitter?"

1) Bilden föreställer en inoljad, insåpad porrstjärna
2) Namnet innehåller en lång rad siffror
3) Det finns en markant skillnad i following/followers-ration.
4) Det finns bara en uppdate och den innehåller en länk till... hör och häpna... en porrsajt där du gratuleras för att vara den miljonte besökaren! Grattis!

Här gäller det att LYSTRA LITE EXTRA som Alejandro Fuentes Bergström skulle sagt.

(Du har nu redan alla virus, trojaner, spioner som du förtjänar.)

Nu behöver du bara uppge din (och/eller dina vänners) e-post-adresser samt ditt kreditkortsnummer så är allt fullbordat!

Något jag hittade när jag Googlade Karolina Ramqvist

... hittade jag den här bilden på Beyonce. Vilket skämt. Alltså... jag kan se mötet framför mig. "Alltså hon är ju från södern liksom... tänk två aligatorer i koppel... då kan vi liksom visa upp henne som STARK KVINNA OCH SAMTIDIGT sälja på hennes läckra häck"

Platt sexistisk kommersialism utan någon som helst konstnärlighet... som försöker förkläda sig som något annat.

Suck.

Alltså. Låt mig göra en sak jävligt klar. Jag gillar bilder som gör mig kåt. Det finns inget som helst likhetstecken mellan "sexuellt upphetsande bilder på kvinnor" och "sexistiska" bilder. Den som påstår det har fel.

Jag är ganska övertygad att det som gör människor förbannade är när det görs utan någon som helst intelligens eller begåvning. När det är platt och idiotiskt.

För det finns många obegåvade fotografer out there. Det ska gudarna veta. Som inte kan språket... och som sedan försöker säga något om sex och kåthet.

... och många fotoskolor fokuser mer på teknikaliteter än på innehållet och utvecklingen av ett "språk".

Tänker man bort ordet "bild" ur ordet "bildspråk" kan alla förstå hur in i helvete idiotiskt det är.

... eller när någon med ett gravt stympat ordförråd... anlitas att "säga något" som ska nå många.

"öööhhh... fitta!"

(nu ska fotografen för just den här bilden få en brasklapp, för när skivbolag är inblandade vet man aldrig vad man kan lasta fotografen för... och hur mycket som beror på en beställare med hybris och bristande självinsikt... För som alla förstår... spelar det ju ingen roll om man anlitar Nobelpristagaren i litteratur om man sedan ber honom skriva "ööööööh... fitta". För 10 miljoner dollar... kan även en Nobelpristagare i litteratur bli lockad att skriva "öööööh... fitta" - men det är ett helt annat kapitel)

En hjälte ska tåla hård granskning

Jag kom just på hur osympatiska jag tycker Danskar är med sin "frynkliga inställning" till sin egen rasism "Ääääh! FÖÅR FEAN". De gör ju en dygd av att vara frisläppta, äta osunt, ha tokbuske och kolesterolvärden genom taket... men sedan är de så in i helvete INTOLERANTA mot allt ickedanskt.

Jag kan liksom se en stor grisrosa högblankt kik-hostande "FOOOOR FAAAEEEEN!" framför mig. Lite småfull och sedan lägga av en riktig brakskit och kik-skratta lite på det.

Nä. Det är fan inte cool. Inte när det kommer till Dansk rasism och intolerans.

Jag har länge älskat Von Trier... men när jag tänker på honom ur denna synvinkel... och tolkar hans utgångspunkt för en lång rad av mina FAVVO-Trier-filmer... genom denna falska danska självbild (om öppenhet och tolerans) får jag plötsligt lite problem.

Undrar hur mycket av detta som Von Trier själv gör upp med? För hela grejen med att göra film på engelska tycker jag på många sätt är sympatiskt.

Ska man göra film för världen... ska det ju vara på engelska. Ska man säga något till världen... ska det vara allvarligt menat. Så långt älskar jag Von Trier. Han är ta mig fan stenhård.

Men vad säger Von Trier EGENTLIGEN!?

"Ahmen... klart han inte kan pyssla med vad hans flugbajs-stora befolkning snurrat in sig själva i! Ska ha prata till världen måste han ju prata om vad Bush och USA gör!" kanske du säger. "Vad spelar Danmark för roll i det stora hela!?"

Tja.

Det är just det... som får mig att se Lars Von Trier i ett nytt ljus. Har man... som han... en ambition att vara en historisk röst. Göra en riktigt allvarlig ansats att vara storslagen. Att göra skillnad... då får man förr eller senare problem med just detta.

Åtminstonde måste man få det. Om man är på riktigt.

Då blir de här grejerna med att angripa den unga vetenskapliga grenen psykologi... lite... tja... "felprioriterad".

... men i ljuset av det han samtidigt glömmer... OBEHAGLIG.

Är det verkligen DÄR han ska sätta in stöten? Är det verkligen där det luktar mest bajs... om man som Trier står upp till hakan i illaluktande dynga?