Kvällsfika bakom huset

En superliten strand finns ett stenkast från lägenheten. Där fikade vi ikväll. Martina och Sandra hade tagit med sig badkläder. De bytte om, men badade inte mer än fötterna. Det var tydligen för gröngrumligt vatten. Algerna blommar.

Jo. Luftballongerna. De seglar förbi och fräser eld som gamla drakar. Från andra sidan viken hörs reaggaen från Café Tubby. Stockholmspärlan där de säljer glass och bjussar på skön musik, hängmattor, solstolar och allmänn soft sommarkänsla.

Lightning

0-100 på 4 sekunder och en topphastighet på drygt 200 km/h. Det är en EL-BIL gott folk. Äntligen kickar eldrivna bilar stjärt. Jag ska ha en.

3 gringos & 1 grill

Chokladbollar!

Martina och Sandra gör chokladbollar. Du vet... kokosbollar. Vi ska grilla på gräsmattan utanför. Sedan blir det kaffe och kokosbollar. Vi vågar inte grilla på balkongen efter vår grannes arga lapp sist vi gjorde det. Gräsmattan funkar lika bra.

Sandra är här

Martinas lillesyrra är här på besök. Det är supermysigt. Igår kollade vi på Kill Bll 2. Nu är Martina och Sandra på stan och shoppar (kläder). Jag sitter och laddar upp bilder till nästa nummer av Petit. Varje bild tar enorm tid (ungefär 10 minuter styck) då jag sitter och laddar med Martinas dator. Hon har den slöa gamla versionen av 3´s trådlösa bredband. Smalband. För ett halvår sedan gick 3 ut i en stor kampanj där de berättade att alla fick byta upp sig gratis till ett dubbelt så snabbt bredband. Det är bara att gå in i butiken så får man en ny sån där grej att stoppa i datorn. Martina har inte bytt än. "Jag klarar mig bra på halva hastigheten... även om jag betalar för det dubbla"

Hade H&M haft en kampanj där man fick ett extra plagg gratis om man hade handlat ett där nyligen hade Martina varit där samma dag. På morgonen. Först i kön. Nu gäller det här teknik som fungerar... och även om den fungerar på halvfart så kommer Martina inte göra någonting innan det inte fungerar alls. Även om den dagen kommer EFTER att 3 uppdaterat sina modem en gång till... till fyra gånger hastigheten för samma pris... kommer Martina fortfarande surfa på det här modemet. Med en fjärdedel av hastigheten... och betala fyra gånger för mycket.

Brorsan

Jag har funderat på hur direktdemokratin skulle förändra hur "vi" tänker på "oss". Undrar om FRA skulle finnas om vi hade direktdemokrati? Kanske. I vilket fall skulle meningen "VI är ju samhället" passa mycket bättre i ett samhälle med direktdemokrati. Idag är jag inte så mycket samhället... tex. Vissa är samhället mer än andra. Polisen, underrättelsetjänsten, riksdagen och regeringen tex. De är samhället mycket mer än tex väljare... eller soffliggare... eller hemlösa. Människorna som jobbar på Försvarets radioanstalt... de är lite mer samhället än mig. De vill läsa min e-post för att skydda mig. Jag får inte läsa deras e-post för att skydda dem. Människorna som jobbar med Echelon läser också min e-post. Fast de ska inte skydda mig. De ska skydda USA. Jag får inte läsa deras e-post heller.

Kanske är det så att en liten del av samhället ska lyssna och titta på en stor del av samhället? Är det vad man menar med att "vi" är samhället?

Inspirationsmappen

Jag fick ett mejl av Magnus igår som frågade hur läget är och om jag har det gott stirrandes på en massa kvinnobröst hela dagarna. Jag reflekterade lite över det där. När jag kollar på bilder som jag inte jobbat med (som den ovan tex) kan jag tycka de är heta. Men när man sitter stilla och fixar och trixar med nivåer och detaljer blir man snabbt blind för vad bilden föreställer. Man slutar beröras av den. Märkligt hur det funkar det där. Illusionen bryts liksom. MEN. Jag, såsom alla andra gillar ju illusioner. Jag gillar magi. Jag vill bli berörd. Därför gillar jag att konsumera bilder. Inspireras av bilder. Jag kan spendera timmar på Ffffound.

Retuscherat hela natten igen

Mina pupiller har formen av en skärm. Klockan är 06.19 på morgonen... och jag måste verkligen se till att deadlineserna blir mer tilltagna nästa plåtning... (hur fan pluraliserar man deadlines på svengelska?) (Nej... min hjärna funkar inte. Kolla ögonen! What do you expect?)

Retusch-spioner

Utanför mitt kontor finns ett tak. På det taket leker ungar på försommaren och på sensommaren. Ungarna kastar in pinnar när vi har fönstret öppet, och knackar på fönstret när vi har det stängt. Så är det på den här sidan av kontoret.

Inte nu när det är semester... Nu har föräldrarna tid att hitta på saker för sina barn... men annars är det väl den enda fria yta där ungarna kan leka och hitta på jävelskap... vad vet jag?

Nu är det alltså lugnt. Så idag ser jag en kvinna glida omkring på taket utanför mitt fönster. Så där med händerna bakom ryggen. Så där som när man imiterar "Kling och Klang". Strutsartad gång. Eller är det flamingo? Häger? Ni vet. Spaning. Här inne sitter jag och retuscherar bilder med tuttar på. OJ OJ OJ!!!

Undrar om kvinnan var på taket för att leta efter en borttappad leksak, eller för att kolla vad jag pysslar med för slags otukt. "Titta där sitter han med tuttar på dataskärmen. Det är säkert sån där internet! Är det lagligt? Vid ett fönster mot taket där vi normalt brukar försumma våra barn!?!? Ska det va så här i Sverige!?"

Det ska bli skönt att skicka dessa bilder till tryck. Innan barnen kommer tillbaka från semestern.

Bollen är rund

Jag kommer nog inte prata om streetart i Kvällspasset. Det gör kanske inte så mycket. Ingen programtid i världen är tillräcklig för att tillskriva AKAY all den status han förtjänar. Nämligen... som en av världens främsta utvecklare av streetart. En internationell ikon. Gatukonstens Bergman (om Bergman förutom att göra filmer, även uppfinnit nya sätt att göra film och teater på...)

Därför hyllar jag AKAY här i stället.

Jämför man AKAY med vilken annan enskild streetartkonstnär (Banksy inräknad) är det svårt att hitta någon med så vitt skilda uttryck. Hans skyhöga "verkshöjd" återspeglas inte enbart i själva innehållet i grejerna han gör... utan också av själva uppfinningsrikedomen av formen.

Tar man AKAY´s samlade verk och ställer dem bredvid vilken annan ledande svensk konstnär som helst... bleknar de flesta.

Lars Vilks har till exempel INGET på AKAY.

Vi hittar nog fram till slut

Idag pratade vår stylist om "mindfulness". Senare, när jag sitter och retuscherar hör jag ett radioprogram om en läkare som sadlade om, gick kurser och nu är mindfulness-instruktör.

Jag har hört honom förut. Det känner jag igen på rösten. Dr. Ola. Han skulle illustrera mindfulness med ett enkelt exempel.

En nektarin. Först tittar vi på den. Ser skiftningar i färgerna. Sedan luktar vi på den. Söt, len doft. Kanske känner vi för att ta ett bett? Då tar vi ett bett. Plötsligt känner vi smakerna tydligare.

Kortfattat handlar mindfulness om att närvara med sina sinnen i här och nu.
En pågående träning i närvaro. Observera utan att värdera. För att uppleva mer av det som händer.

För de som bekantat sig med buddismen är detta inte helt främmande tankar. Snarare en mångtusenårig kunskap som vi i västvärlden av olika anledningar varit döva för tidigare.

Nu packeteras de stora österländska erfarenheterna i kognetionsveteskaplig förpackning. Vi får ett språk. Sakerna får titlar och namn. Man kan bli certifierad av socialstyrelsen. Man kan plugga det på universitetet.

För visst är det så många gånger... att det vi börjar ruta in med våra universitet, fakulteter, kursplaner och forskning... många gånger är saker som andra kulturer vetat i årtusenden.

Det är så vi tar något som är levande, för att sedan pressa det genom den snustorra migränen i föreläsningssalarna. Genom de dammiga böckerna och de ångestfyllda ungdommarna på natten innan tentan... för att slutligen tappa något på vägen.

Hjärtat.

Erfarenheterna om hur man lever en gott liv... blir... inte överförda. Inte på det sättet vi väljer att organisera oss. Livet. Tillsammans.

Trots att våra system i stora delar är förlegade skal - utan öppenhet eller följsamhet - är jag glad att trenderna svänger i en riktning som fungerar bättre med hur hjärtat säger mig att livet är.

Insidorna börjar räknas. Inte enbart som kostnader i statsbudgeten.

Därför är det bra att vi börjar prata om mindfulness... Nu ska vi bara skrota alla DDR-kvarlevor också. Byråkratiska påbyggnader, skal och stelheter. Sedan är vi fan hemma!

Bang bang system!
Partiet för direktdemokrati!

Slutartid

Det där med att ställa kameran på en jäääättelång slutartid och sedan lajja runt med diverse ljuskällor är lite kul. Nederst - ett tomtebloss. (Det är inte jag som tagit bilderna... eller tja, jag har tagit dem... från nätet)

Idag plåtade vi för Petit. Fantastiskt vackra och underbara bilder som kommer i nästa nummer.

Tillbaka vid tangenterna.

(Fraggeln på bilden har inget med fraggeln i inlägget att göra)
Första, andra och tredje dagen jobbade jag 14-16 timmar per dag. Sista dagen jobbade jag 22 timmar i sträck. Sedan sov jag ett och ett halvt dygn. Nu börjar jag så smått kvickna till. Om några timmar ska vi plåta för Petit Magazine. Sedan är flodvågen av plåtningar över för den här gången. MEN... känner jag sakernas tillstånd rätt... så har vi nog bara ett par dagar "ledigt" innan nästa flodvåg. (Ledigt i det här sammanhanget betyder arbete i normal takt på hyfsat normala arbetstider)

Den här flodvågen bestod alltså av Italienska Rodeo, S-publication, VICE UK och Petit Magazine. Det är najs.

Jag har visat en klockren inspiration för Martina... för en kommande plåtning. Personligen skulle jag vilja göra den till en musikvideo också. Skulle verkligen passa.

Mja mja mja. Jag har gjort en "att göra lista" för morgondagen så här på nattkröken. Den består av trettio punkter... soo far. När jag tänker på hur många grejer som står på tur får jag adrenalinpåslag.

Som tur är förväntar jag mig inte att hinna med hälften. Jag gör listan för att kunna zooma in på det viktiga. Resten är vägdamm. Saker som yr i backspegeln.

Twilight zone

Jag har retuscherat i stort sett dygnet runt i tre dygn. Nu är klockan 08.02 och jag befinner mig i TWILIGHT ZONE. Där hjärnan är bedövad och allt känns konstigt. Jag har 16 bilder kvar att snabb-retuschera... innan jag går hem. Sedan ska jag sova ett par dygn...

Problemet med översättningsprogram

Är kanske när de visar något slags felmeddelande och den som använder översättningsprogrammet tror att den just fått sitt ord översatt från Kinesiska till engelska...

Hmmm. Det här är en restaurang och jag kan inte Kinesiska... men jag är hyfsat säker på att det till vänster inte betyder samma sak som det till höger. Dvs. Jag tror inte restaurangen heter "översätt server-fel"

S-publication

Jag retuscherar alla mina vakna timmar för att hinna bli klar med alla bilderna till S-publication. Som vanligt får jag inte visa någon av de bilder jag jobbar med... men en liten bit av en bild kan jag visa. En naken (ibland halvnaken) modell vid en strand. Jättevackert ljus. Jättevackra bilder.

Arno Peters

Arno Peters ligger bakom kartan där ytorna har en korrekt återgivning. Något som förskjuter perspektiven en aning från den världskarta vi är vana att se. På den här kartan är proportionerna "rätt". Dvs - i förhållande till varandra är allt så stort som det "ska vara".

Den karta vi är vana att se är Nordamerika, Ryssland och Europa för stora i förhållande till Afrika och Asien. Här stämmer proportionerna. Då ser det lustigt ut.

Den lille lillebrorsan...

... gillade att skrämma oss allihop.

GIF-animationer

Jag har alltid tyckt att GIF-animationer har ångestskapande och idiotiska kvalitéer. Trash i en oändlig loop. Därför samlar jag dem.

Vice

VICE UK älskar det vi gör. Vi får bilder publicerade i nästa nummer. Det är skönt att vara med i tidningen där Terry Richardsson och Ryan McGinley startade sina karriärer. Det kittlar och känns riktigt skönt. Nästan lika skönt som att vara med i S-publication.